120 mil härifrån

Inatt åker familjen vidare till Norrbotten och jag blir återigen lämnad ensam. Min sinnesstämning är ganska låg. Jag vill också bli uppäten av mygg, fika fyra gånger om dagen och bli livrädd när fiskarna äntligen nappar i sjön, rynka på näsan åt surströmmingen och äta tunnbröd från Lillpite. Och bara höra norrländska runt omkring mig i en hel vecka.  Det får bli att somna framför Pistvakt ikväll... Eller Så som i himmelen. Alltid något.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0