It's not the fall that hurts

Åh, vad jag ångrar att jag någonsin gnällde på värmen. Vad är det här egentligen? Det känns som i september och jag är inte redo för höst ännu. Bara tanken på halsdukar, gula löv och kyliga morgnar får mig att rysa. Ungefär som filmen jag såg förrut (fin övergång, huh?) tillsammans med L & J. Vi har haft chilldag med film och grejer. Att hyra film med de två innebär automatiskt skräckfilm, trots mina protester och föreläsande om att sådana filmer förmodligen dödar hjärnceller. Men som sagt, det sker per automatik och den här filmen var riktigt vidrig. Ett litet barn som egentligen var över trettio, låter lite random men det var äckligt... Hundfilmen efteråt gjorde känslan i magen lite skönare!

Imorgon är det fredag, igen. Såhär fort gick inte veckorna i skolan. Det känns som att jag stiger upp på måndagmorgon och går och lägger mig på torsdagskvällen, allt emellan bara flyger förbi. Den här fredagen blir det faktiskt lite festligheter och förhoppningsvis Platå och på lördag ska jag till Stockholm med min lilla familj; pappa och Limpan. Blir nog en bra helg.


"Lillfamiljen" på Kreta för två år sedan. Diggar min gula hårfärg!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0