.

Jag är så glad åt snön. Det känns som att de där snöflingorna liksom gav ett fint avslut till den här långa utdragna hösten. "Nu är det jul!", tjoade ungarna och jag slutade plötsligt tycka att adventsljustakar och julklappspanik kändes så malplacerat. Det var ungefär samtidigt som det slog mig att det här förmodligen blir min allra första jul utan min lillasyster Limpan, den första utan varesig mamma eller pappa. Jag kommer ju inte sitta ensam, förmodligen är det fullt av folk överallt, men det är ändå en lite speciell känsla. Jag tänker gå in för det iallafall, en ordentlig jul ska det bli. Jag har redan köpt lite julpynt som jag tänker baxa med mig upp till mitt och min blivande roomie Josefins rum. Det blir... julmys.