.

Stånk och stön, vilken dag. Funderar på om det var något i köttfärssåsen som ungarna fick till lunch eller om det bara är de femton nya minusgraderna som spökar. Idag var en tvärt emotdag, för hela gänget samtidigt. Jag känner mig som en trött mormor, det värker till och med i mina axlar. Men trots illvrål, dumma fröken, tiotusen "jag vill inte!!!!" och gegga på golv och väggar (en fin blandning av filmjölk, cornflakes och färgglada plastpärlor), var det ändå sex nöjda ungar som glatt vinkade hejdå till mig när 540 rullade in i Skeda Udde klockan 16:11. Och jag kan inte göra annat än att minst lika glatt vinka tillbaka ända tills de andra bussresenärerna började titta underligt på mig.

Min familj packar inför semestern. På fredag flyger de till Marocko och jag blir lämnad ensam här i snoppklimatet. Mamma retas med sommarkläder och solskyddsfaktor men jag tänker att jag faktiskt också kommer få det varmt och skönt. För det första jag gör när de åkt på torsdagkväll blir att gå en runda i huset och skruva upp alla element. Mmmm...