.

Ellis och jag har haft mycket kvalitetstid idag. Vi har gått långpromenad och lekt i hundparken tillsammans med Jack Russeln Jack och Golden Retrievern Lisa. Sedan delade vi på ett päron framför Pistvaktfilmen. Svartlien är inte riktigt som Åre men jag känner ändå att det är bra inspiration. Dessutom känner både Ellis och jag oss hemma i det norrländska svårmodet.

 Såhär superfräscha var i somras.

Happy people never fantasize

Jag ska få träffa vargarna nästa vecka!!!

En heldag på Delfinexpressen. Tio timmar stående, ryck i säkerhetsbyglar och tryck på knappar. Jag skulle kunna köra den där bergochdalbanan i sömnen. Nu ligger jag hemma i min säng och njuter av tröttheten. Det blir lite sovmorgon imorgon och ingen annan tanke en just den kan kännas bättre just nu.

Det här blir ett halvt inlägg. Egentligen skulle jag skriva en massa kryptiskt om en massa kryptiskt men jag tänker att jag skippar det. Så jag avslutar rakt av istället, väntar knappt på punkten.

"Always in motion the future is."


- Yoda
Star Wars V: The Empire Strikes Back

Ikväll är jag extra nöjd med tre saker. Jag slog till på två paket Kiviks jordgubbskräm när pappa och jag var på staden förrut (bara 9 spänn styck på Hemköp, fett). Det råkade bli en telefon också, visst. Den är vit och fin och jag längtar tills jag har fått den hemskickad och kan pilla på den så mycket jag vill. Och imorgon ska jag jobba på Safari hela dagen, bossa vid entrén. Vad jag har saknat Safari!

Här är en väldigt smickrande bild på vår fina Safaribana som jag tog bara några dagar efter premiäröppningen 1 maj. Det snöar alltså, för er som inte uppfattar det. Jag minns dagen mycket tydligt, det var blött, iskallt och vi försökte värma oss inne i förarhytten så gott det gick så fort det blev tomt på gäster ute på perrongen. Det var även den här dagen som mina nya, vita converse blev orangea av färgen på marken som inte riktigt hunnit sjunka in och sätta sig ordentligt i cementen ännu. Fyra tvättar senare har de fortfarande inte återhämtat sig, så de är kort och gott mina jobbconvisar nu för tiden.

True that, Pitbull.

Tänkte att jag borde bli klokare med tiden, veta mera, förstå mera, välja bättre, vara säkrare. Växa in i allt som är viktigt. Det enda jag kom fram till är jag fortfarande inte vet vad som är viktigt. I huvudet har jag fastnat på nästan exakt samma punkt som jag befann mig på för ett år sedan. Vad, när, hur. Varför känns det alltid som att jag har så bråttom? Jag vet ju inte ens vad det är jag vill stressa fram till.

Kanske ska jag vara vettig om tio år istället.

Kors i taket! Jag befinner mig för tillfället inte i Kolmården utan hemma i mitt kök. Och varför jag inte ligger stendäckad i min säng sedan en timme tillbaka är en bra fråga. Tänkte mest bara titta in för att varna för vår berg&dalbana; tydligen kan man få svindel i snoppen om man åker den.