Önskar

Det har börjat hända grejer på kent.nu igen så nu undrar jag, och hoppas. Och önskar. Den här vintern skulle må bra av lite mera Joakim Berg. Det skulle jag med.

Between the lines

Hey, look, I'm sorry for my ways,
well it's just selfpresevation
'Cause I break easily these days,
that's why I say the things I say

If I trust you with my fears, will you still think of me tomorrow?
Is there a chance you'd let me down, is there a gun here I can borrow?

Oh my,  
you don't know how much I lie
Oh my,
won't you read between the lines?
Says that I'm already hopelessly devoted,
losing ground, I'm on decline
There's no hope for me, no rescue within sight
Already hopelessly devoted
& I'm surprised I'm still around
'Cause I tried so hard but oh, you mowed me down

Girl, lose your blues& just laugh at life


and then sieze the day,
'cause you only live once


Sånt som sätter sig

Lilla Sällskapet - Genova
Shelley - Håkan
Wuthering Heights - Kate Bush



Alltså

älskade älskade kent  

Nattrepeat:

No time for us (acoustic) - Broder Daniel
precis som förr i tiden.


Godd evning Juropp!

Jag ägnar mig åt tv- tittande och jag känner att jag borde göra det mer ofta. Har precis upptäckt Björn från Äntligen hemma. Honom vill jag ha. Den här torsdagskvällen artar sig fint. Lillasyster Emmis har varit gullefjun och åkt och köpt chips och holidaydipp till oss och nu ska vi titta på Eurovisionkvalet. Trälig musik, diskutabla programledare med intressant engelska och underbart mycket glitter, kan det bli bättre liksom?

Godd evning Juropp!


Helg& Håkan

Ännu en söndagskväll och ännu lite "åh vad tidigt jag måste gå upp imorgon"- missnöje i kroppen. Jag har nästan tagit det för lugnt men å andra sidan verkar förkylningen from hell äntligen ha gett med sig. Och jag har ändå hunnit med en fika- och biokväll med Elin och dessutom följt med familjen och hälsat på en liten valpflicka, (som var det finaste jag sett på mycket länge), så det har varit bra dagar.

Det här är ett fetingmenlöst inlägg men jag tänkte mest titta in för att meddela att Håkan var så bra i torsdags. Har ni möjlighet att se honom i vår, gör det! Håkan är alltid Håkan och Håkan är alltid bra. Finast var Jag vet vilken dy hon varit i, och Klubbland var lika skön som alltid. Minus till delar av publiken dock...


Kvällens

Bullets - Rebecca& Fiona

Home

Så länge jag kan minnas har jag tänkt att det allra bästa med att flytta hemifrån kommer vara att jag äntligen kan ha alla mina saker i ett och samma hem. Sådant är nämligen ganska svårt när man har två. Jag har varit hos pappa ett tag nu och det går tusan inte en dag utan att jag tänker typ "Skulle vilja ha den där tröjan nu...", eller "Var i HELVETE är det ljusrosa nagellacket"; som naturligtvis ligger fint undanstoppat på mitt mammarum. Går och hämtar, sak efter sak och långt om länge befinner sig det mesta slutligen här hos pappa. Lagom tills jag ska tillbaka till mamma, förstås. Då börjar det om för inte orkar jag packa med mig alltihopa samtidigt som en annan liten råtta. Min rygg är redan helt felskapt efter alla väskor jag släpat på genom åren ändå. Den kommer att få gå i pension när jag flyttar.


Home - Edward Sharpe & The Magnetic Zeros
(Passande låttitel ju. Men den får mig mest att tänka på Joseflinet så
därför är den dagens fetaste låt!)

Obligatorisk

This is the year - Marit Bergman

Söndag

Har precis intagit min favoritlook; fultofs, sovkallingar, tjocktröja och sockor. Tänker se tolfte och sista avsnittet av Rebecca & Fiona innan jag släcker lampan och avslutar julledigheten för i år. Söndagsångesten ligger och lurar på avstånd och jag är så trött men samtidigt tänker jag att jag är så dum. Jag är nitton år och får jobba med något som inte ens känns som ett jobb. Världens goaste ungar har jag runt omkring mig varje dag, det är orättvist att klaga. Den här veckan kommer bli jättemysig!


Baksmälla - Petter ft. September


Lördag nananaaa

Animal - Miike Snow (Punks Jump Up Remix)



 En bild hade jag till och med på dem. Från Långholmen i somras.


Warbrain

Jag är som en man just nu; förkyld men gnäller som att jag håller på att dö. Och jag för ett inre krig med mig själv. Det är inte första gången det här kriget rasar men det är aldrig någon sida som vinner. Jag liksom attackerar mig själv där nere i skyttegraven. Fetingfrustration.


Tänker pallra mig ut till ikano för lite julklappsshopping. För vad tusan gör en mer rofylld än den kommersiella julhysterin?


Warbrain - Alkaline Trio


Sudda bort din sura min

"På fredag ska man städa, det gör varenda tant
och pojkens snälla mamma hon gjorde likadant.
Hon fejade i sovrum och trappa och tambur,
när kvällen kom var mamma så trött så hon var sur.
Då tog hon på sig förklät men allra, allra sist
så tog hon på sin sura min så arg och dum och trist.
Men då sa pojken; sudda sudda sudda sudda bort din sura min,
munnen den ska skratta och va glad, munnen den ska
sjunga tralala. Munnen har du fått för du ska tralla,
sudda sudda bort din sura min."

Vad är det här för skitlåt man lär barnen? Lätt för pojkslyngeln att vara glad, han behöver ju aldrig per automatik städa varenda fredag. Från och med idag har jag bannlyst den här visan från mitt dagis. Sådana här skitideal tänker jag tusan i mig inte uppmuntra. Inte ens fast det är en catchy melodi...

Teenage dreams

En irriterande tanke har slagit rot i mitt huvud. Under högstadiet fanns det två band som jag gladeligen hade offrat min högra hand för om jag bara fick chansen att se dem live. För er som känner mig väl är det förmodligen ganska uppenbart vilka band det rör sig om. Blink 182 och Yellowcard såklart.

Jag var fruktansvärt dramatisk med den där musiken. Tänkte att det var de som tog mig igenom dagarna och allt det där. När man är femton- sexton kan ju perspektiven vara en smula skeva. Sedan växer man upp lite och känslan finns inte riktigt där längre när man lyssnar på de där låtarna. De är mer som nostalgi än syre. Men så ser man att Yellowcard når Norden med sin världsturné. I februari 2011. Om tre månader. Och så vaknar det till liv igen. Vafan, klart man ska ta sig till Helsingfors. Det är ju inte så farligt långt bort. Jag måste dit. För mitt olyckliga högstadiejags skull.

Håll ditt huvud högt

Allt som är& allt som varit,
allt vi tänkt och allt vi drömt om,
alla våra högtflygande planer,
de sprack på små detaljer som man glömt
Jag trodde att jag visste vad jag ville,
men vafan jag var så ung& dum& full då
Allt värt att veta har du lärt mig
men du säger att jag inte står i skuld

Så håll ditt huvud högt, för jag älskar allt du gör
Håll ditt huvud högt, det är allt man kan begära

Jag vet att du gav mig all din kärlek
utan krav på en motprestation
Som jag önskar jag var värd dig,
att jag kunde ge dig nånting lika stort

Men håll ditt huvud högt
för jag älskar allt du gör


And I never was smart with love, I let the bad ones in& the good ones go. But I'm gonna love you like I've never been hurt before, I'm gonna love you like I'm indestructible.

Indestructible - Robyn 
Hon blir fasen i mig aldrig dålig eller fel.  

3.00 A.M. Serenades

Marit Bergmans första album är fortfarande hennes bästa,
om ni frågar mig då.

Och som jag önskar att du var här nu, jag vill bara höra dina hjärtslag. Och som jag önskar att vårt krig tog slut, jag har lärt av mina misstag. Och du är lika ensam som jag





Kör på svenskt idag. Lite nyare och lite äldre;
Love Kills - Robyn
Gubben i Lådan - Daniel Adams- Ray
S.O.S. - Abba
Jag vill ha en egen måne - Ted Gärdestad
Ansgar& Evelyne - Kent


Tidigare inlägg
RSS 2.0