Ljungberg

Ljungberg är förpassad till väggen i vårt förråd. Jag fick ner honom tillslut, trots högljudda protester från pappa. En gång var han min stora idol. Ni vet, back in the days när han spelade i Arsenal, hade rött hår och fortfarande var bra? När Henry, Pires, Bergkamp, Kanu och de andra grabbarna var kvar. Det är väll en sissodär tio år sedan. Men likt tusan har han hängt kvar där på väggen med sitt stora flin och de två ligapokalerna i högsta hugg.

Men helt kastad är han alltså inte, "så kan man inte göra med en hjälte", säger pappa och tejpar upp honom i förrådet. Nu slipper han iallafall lyssna på en sömnpratande Johanna varje natt. Men jag kommer nog sakna det där flinet lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0