.

Och så börjar 2010 lida mot sitt slut. Det har varit ett bra år, mestadels, mycket skratt och fina ögonblick. Men inför de kommande tolv månaderna hoppas jag på mindre drama, tjaffs och skitsnack. Det har jag och mina vänner fått bunkra upp med så det räcker.
Jag hoppas att jag kan bli bättre på att leva för stunden, sluta upp med att hela tiden vara någon annanstans i tankarna. Och om ni någon gång igen kommer på mig med att lägga så mycket tid och energi på idioter; snälla ge mig en fet käftsmäll.

Lite extra märkt har jag nog blivit. Men ärr och småsår kan väll vara bra? Kanske visar de att man faktiskt har levt och känt. Vissa ärr gör ont nu men de bleknar med tiden. Andra är för djupa och kommer ta tid innan de ens börjar att läka ihop. Men de är bevis på minnen som jag gömmer undan allra längst in i hjärtat, sparar dem där. Lämnart men tart med mig. Resten får spinna på som vanligt. Kanske plockar jag fram dem och tittar närmare på dem när jag är tant och klok. Nu har jag åtminstone varit gay och sentimental nog för det här året.