.

En irriterande tanke har slagit rot i mitt huvud. Under högstadiet fanns det två band som jag gladeligen hade offrat min högra hand för om jag bara fick chansen att se dem live. För er som känner mig väl är det förmodligen ganska uppenbart vilka band det rör sig om. Blink 182 och Yellowcard såklart.

Jag var fruktansvärt dramatisk med den där musiken. Tänkte att det var de som tog mig igenom dagarna och allt det där. När man är femton- sexton kan ju perspektiven vara en smula skeva. Sedan växer man upp lite och känslan finns inte riktigt där längre när man lyssnar på de där låtarna. De är mer som nostalgi än syre. Men så ser man att Yellowcard når Norden med sin världsturné. I februari 2011. Om tre månader. Och så vaknar det till liv igen. Vafan, klart man ska ta sig till Helsingfors. Det är ju inte så farligt långt bort. Jag måste dit. För mitt olyckliga högstadiejags skull.