.

Man skulle kunna säga att bloggen är lite som en ensidig och väldigt sorglig vänskap. Man tar upp och leker lite med den när man är på humör för det, när känslan är rätt. Sedan kan man tröttna, hur länge som helst vill man inte veta av den, för att sedan helt plötsligt ta upp kontakten igen. Den klagar inte, man har inte missat något och man kan prata bara om sig själv, helt ogenerat. Det är inte den sortens vänskap jag föredrar men det är precis den jag tänker köra på fullt ut här. Så nu sätter vi igång igen. Lägger i en lite tyngre växel så att säga.