.

Fin och solig dag och nu ikväll har vi hoppat på klippor nere vid vattnet.
Lite chillidillande nu och sedan är det Mama Mia på tvn som gäller.

Det har varit en riktigt slapp lördag, nästan för slapp. Skräpteve och ännu mer pannkakor. Men kvällen har varit riktigt fin så vi gav oss ut på en långpromenad. Det är härligt att bo så nära vattnet. Jag har tagit många mentala fotografier de här veckorna. Ikväll var havet blankt, himlen blå och rosa och kvällssolen lyste rakt på alla bergstoppar så att det nästa såg ut som att de var täckta med snö. När jag än kommer hem så vet jag att jag kommer sakna det här stället.

Nu blir det film!

Jaja. Vi har varandra, Josefin och jag. Blod, svett och gemensamma tårar. Och en spindel på väggen som ingen av oss kommer våga ta bort. Planer hit och planer dit. Huvudsaken är väll att man har ett mål. Mitt enda mål är inte Linköping. Och ser man det så finns det onekligen ett par alternativ. Det ordnar sig alltid. Nu ler vi.

Ledsen för svamlet. Men det är egentligen ingenting som någon behöver förstå.

Efter oräkneliga dagar med regn och grå himmel kändes det mycket bra att vakna upp till en strålande fin valsöndag. Allt känns mycket lättare när solen tittar fram. Jag och min rumskamrat har passat på att gå en långpromenad över broarna, bara ifall att vädret plötsligt skulle slå om senare. Idag är annars allt stängt och igenbommat här så det blir verkligen en lugn söndag. Ikväll blir det valvaka i soffan. Det ska bli spännande!

Jag är medveten om att min uppdatering här till och med är sämre än Sverigedemokraternas partiprogram och tanken är att jag ska åtgärda detta, så fort det inträffar något kul att skriva om. Så länge kan jag passa på att hälsa min lilla farmor varmt välkommen hit. Har hört rykten om att hon har blivit en trogen besökare på senaste tiden. Så hej farmor! Jag är hel och ren, äter broccoli varje dag (fast nej, det gör jag inte...), och jag har inga konstigheter för mig. När jag lämnade Linköping var jag dock ett klantarsel och glömde yatzyt hemma så var beredd på många omgångar när jag kommer hem! :)  

gotta love her...

Jag ska inte överdriva avståndet hem, är trots allt bara en tjugofyratimmars bussresa bort. Men man vill ju hålla sig uppdaterad. Har följt Rapport slaviskt varje kväll och har east fm på bara för att. Det pirrar så hemtrevligt i magen av den där wiktigt fejna östgötskan. Det är av förklarliga skäl onekligen mycket rapportering angående valet de här dagarna. Både jag och Josefin har redan dragit våra strån till stacken och röstat och på söndag ska vi sitta bänkade framför Svt och valvakan. Jag anar att det här valet inte riktigt kommer att gå som jag själv hoppas på men jag grämer mig lite för att jag inte varit, och inte heller kan, vara med och kampanja sönder Linköping nu när det verkligen behövs. Så ett litet sms i förmiddags fick mig att känna mig ungefär som en stolt fotbollsmorsa, med ett stort klädsamt flin i hela ansiktet. Det var från Limpan som meddelade att hon precis blivit värvad in i SSU av Lisa och Jonatan (plus "nån med skägg" - vem?). Så bra! En Ekwall gittar och en mindre, långhårigare version joinar.

Jag och min huskamrat har precis ätit kvällsmat, pannkakor. Billigt är bra och i det här fallet även himla gott. Dessvärre mindes vi inte bristen på stekspade förens det var dags att vända den första pannkakan, så Josefin ryckte in med två trägafflar och lyckades på något sätt bra med att få nästan allihop platta och runda; måste erkänna att jag blev imponerad. Nu ska jag ta tag i disken!   

Josefin i "gamla Stavvis", hur mysigt som helst!


Och jag nere vid hamnen


Utsikt från en av broarna

She said
"Don't, don't let it go to your head
Boys like you are dime a dozen,
boys like you are dime a dozen"

She said
"You're a touch overrated,
you're a lush and I hate it,
But these grass stains on my knees,  
they won't mean a thing"

Jag har inte utplånats från jordens yta, men det där med internet blev plötsligt ett stort problem. Familjen vi hyr av har gett oss fri åtkomst till deras wireless men i och med att de bor i världens största hus (fyra våningar på två vuxna och en ettåring), så är teckningen überlåg här nere där vi bor. Både jag och Josefin sitter för tillfället inne i badrummet och ska registrera oss på en massa sidor hit och dit. Det är en smula omständigt det här, men ja, teckning i badrummet är bättre än ingen teckning alls.

Stavanger är jättefint, och där vi bor är vi helt omringade av hav. För att komma in till själva stadskärnan får vi gå över tre stora broar och därifrån kan man se hur långt som helst. Det har dessutom varit hur fint väder som helst alla dagar sedan vi kom så hela intrycket av staden är finfint. Nästan alla människor vi stött på har varit jättetrevliga och hjälpsamma, de verkar vara ganska vana vid svenskar. I vissa butiker anställer de inte svenskar, man får inte ens lämna in sitt cv.

Och just det! Jag har idag gjort min medborgerliga plikt gentemot hemlandet och varit och röstat. Svenska konsulatet låg precis nere vid hamnen, nedanför gamla delen av staden (som förövrigt är hur mysig som helst!) och vi hittade dit ganska lätt. Fick visa upp röstkort och legg för en sur norsk tant som sedan visade in mig och Josefin i ett litet -jättevarmt och syrelöst- rum fullt med pärmar och sladdar. Jag plockade ihop mina lappar och kuvert medan Josefin passade på att snatta några värmeljus ur en påse som stod i en hylla. Och så var det klart. Hoppas på rödgrön seger nästa söndag :)

Nu ska vi snart ner till affären och handla lite mat. Ikväll blir det fredagsmys så vi ska laga en god middag och titta på en film. Kanske kan slå till på en billig påse chips också... Hoppas ni där hemma får en helvild fredagskväll! ;)

Klockan är strax halv sex och här sitter jag på en buss och rullar fram genom Sverige. Om man åker bil till Stavanger kan man räkna med att resan tar ungefär tolv timmar, men eftersom att Joseflinet och jag istället valde det billigaste (och obekvämaste...) alternativet får vi räkna med det dubbla. Nästan tjugofyra timmar på buss, med diverse småstressiga byten och hundratusen kilo packning. Kommer sitta finfint för ryggen och stjärten.

Hela vårt lilla äventyr höll dock på att få ett abrupt slut redan i Jönköping eftersom att bussen var "överpackad" och som sagt, vi hade en ju en del vi med. Men Joseflin och en tvär busschaffis ("Vi är ingen jäkla flyttfirma") möblerade om bland packningen så efter mycket om och men fick vi trots allt följa med. Surgubben bomba ändå hundra procent om att vi inte fick ha sådär mycket packning, vi är ju liksom nämligen inte ensamma på bussen om att åka till Norge och ingen annan har kommenterat det hela. Men anyway. We're on.  

Nu ska jag fortsätta att msn:a med min reskamrat som sitter i raden bakom mig. Och så ska jag äta lite matsäck. Både mammi och gullelejs som var och vinkade av oss vid bussen hade med sig godis till mig, (ska njuta ordentligt av det för jag kommer knappast ha råd att köpa något nytt framöver, så jag tackar å det ödmjukaste!). 

Återkommer,
May the Force be with y'all!  

Limpan och pappa i Sthlm i juli


Jag och mamma, Norrland cirkus arton år sedan


Mina småpluttar


Limpan och Emmet igen. Jag tycker om er och jag ska 
fortsätta att vara världens mest överoroliga pain in the ass- storasyster, 
bara lite längre bort än vanligt!  

Det är onekligen en del att fixa med just nu, och här sitter jag helt handfallen och stirrar dumt på alla högar med kläder och prylar som jag egentligen borde varit sysselsatt med att proppa ner i väskor för en halvtimme sedan. Vad ska prioriteras och vad borde jag inte ens ha plockat fram? Tyvärr är det precis som när jag ska rensa garderoben; jag hittar gamla random plagg som jag aldrig någonsin har använt och aldrig någonsin kommer att använda, men tänker ändå "Jomen den här kanske jag kommer vilja ha nästa vår...". När jag är i mitt skillsmässobarnesse är jag grym på att packa. Scannar av rummet och lyckas trycka ner nästan vad som helst och hur mycket som helst i en enda liten väska. Men nu står det still. Och var är min mamma och pappa när jag behöver dem som bäst? Inte hemma!

Ikväll kommer det folk hit, en drös fruntimmer jag tycker mycket om. Det var inte riktigt meningen att det här skulle bli en hejdå- förfest men ödet ville annorlunda. Det blir lite alkohol för mig ikväll för jag vill inte sluta kvällen storgråtandes och desperat klamrandes runt mina vänners ben. Det hela känns lite överväldigande som det är. Nää! Ikväll ska vi ha kul och invadera Ågatan tillsammans för sista gången på obestämd tid!

Katy Perry - Teenage Dream

 Vår första svanslösa sommar på väldigt, väldigt länge.
Det är fortfarande så tomt utan dig lilla Svansas.