Oflyttad
Nu blir det somna framför tvn.
Joseflinet & Johanna i trollskogen
Lite reseproviant 
Skogsmaffian 
Feeejnt va?
I'd be flying out of here if I knew where wings get air
I think it's a rainbow (hela albumet) - Marit Bergman
Det blev en klassiker ikväll, jag ville vara hemma med familjen utan att stressa iväg från middagsbordet vid åttatiden, för en gångsskull. Men mina småsystrar visade sig vara upptagna; Limpan försvann iväg till annat och Emma har en kompis här som ska sova över. Mamma och jag hamnade iallafall framför en engelsk deckare med en skål dumle mellan oss.
Och nu ligger jag i min säng och lyssnar på Marit Bergman som annars alltid har varit senhöstmusik för mig. Det är knepigt det här med årstider och musik. En del låtar kan på bara ett par sekunder ge världens flashback till varmt solsken och bara ben, andra till kolsvarta kvällar, meterhög snö och ånga ur munnen vid varje litet andetag. Det ligger väll ganska mycket sanning i det där att dofter och just musik kan få en att minnas sedan länge bortglömda händelser och känslor. Eller personer. Sedan är ju frågan om man alltid vill minnas de där personerna varje gång man råkar höra den där specialla låten. Det kan ju göra lite ont ibland, men likt fan sitter minnena som berget.
Rastlöshet kan verkligen vara ätande. Imorgon är det jag som sätter mig med en kartbok. Eller min jordglob som jag fick i studentpresent, "Snurra och peka".
Graviditet
Det känns som att jag skulle behöva vara lite överallt samtidigt just nu. Vill vara hos pappa, vill vara hos mamma, vill vara med alla vänner. Vill vara hemma en helg, vill vara överallt i en vanlig fyllesuddig lördagnatt. Vill chilla ett par minuter, vill springa runt och ta vara på så mycket tid som möjligt. Vill vara kvar i allt vanligt, vill verkligen inte vara kvar i Linköping. Det är en omöjlig matematik det där. Ikväll ska jag iallafall träffa fröken Larson (eller ja, Lillstjärtis som jag föredrar att kalla henne). Blir fejnt!
Förresten lär man sig mycket av att plocka bland alla produkter på ett apotek en hel sommar. Vet ni vad gravid heter på finska? Raskana. Jag skulle inte vilja vara raskana, det låter ju som någon rysk lungsjukdom, typ.
Jaja, anyways... duschen!
Ärlighet Respekt Kärlek
Kukdag.
Dinnertime hos familjen Forslind
Jag är bra. Varenda gång jag har kämpat mig ett ynka litet steg framåt lyckas jag alltid hoppa fyrtiotusen steg bakåt av bara farten. Sedan står jag där och undrar vad tusan som hände. Ikväll får jag fråga mig själv det ytterligare en gång. Men jag har fortfarande inget bra svar.
Sockerdricka
Vi lyckades grabba tag i den tillslut, så jag tar Hello, Joseflinet, picket och packet och lämnar landet senast den 1 september. Känslan i magen är rätt fin, den påminner lite om sockerdricka, sött och bubbligt! Äntligen!
Gräs
Såg precis att Carolina Wallin Pérez ska spela på Sköna gröna Grebo. Jag känner faktiskt inte till om hon har gjort något annat än kentcovers men har ni missat dem så lyssna! De är jättefina. Om jag fortfarande befinner mig i Linkan nästa helg ska jag absolut ut och titta. Kan ju passa på att hälsa på mina små syskonbarn också.
It's genious M
Ovanför mina fingrar, längst ut på fingertopparna, studsar en fin liten lägenhet omkring. Den har balkong och känns ungefär som ett par bomullstrosor, mjuk och ofarlig. Jag vill att den ska sluta studsa omkring så att jag kan grabba tag ordentligt i den istället.
Kvällens fredagsmiddag består av ett paket nudlar som jag som vanligt har lyckats överkrydda med Thai Red Curry och chilipulver. Det går knappt att äta dem och jag gör samma tabbe varje gång. Bredvid mig på bordet står två starkcider och jag har precis vinkat av min lillasyster och hennes bästa vän. Två övertaggade nollor med nedklottrade vita tröjor och en lång, livsfarlig Linköpingsnatt. Är jag världens mest oansvariga storasyster eller är det okej att sluta blunda för att min lilla Limpa inte är tolv år längre? Herregud jag kommer inte att andas ut förens jag vet att de båda två ligger säkra och välbehållna hemma i sina sängar.
Ikväll blir det Karate Kid med några vänner, mobilen får vara på,...
Med den vanligaste av planer& inget nytt att komma med, det fanns ingenting att egentligen fly från, bara inget mer att ge
Och så är jag tillbaka på samma plats där mitt allt en gång började, där större delen av mitt allt tickat fram i nitton år och där det just nu även känns som att mitt allt kommer att bli mitt ingenting. Jag vet att separationsångesten förmodligen kommer att kicka in ordentligt när det väl gäller men när jag nu ännu en gång andats in Linköpings sensommarluft med doft av halvruttna äpplen från alla trädgårdar gör det lite ont i magen. Skolan har satt igång, jag är inte där så vad gör jag här? Det är konstigt men när man väl fått upp ögonen för något nytt är det svårt att inte stänga dem för det gamla.
Imorgon väntar min städvagn på mig igen. Jag hoppas nästan på smutsiga golv, det är roligare att moppa då. Sedan är det nog på tiden att farbror doktorn får ta en titt på mitt lite speciella revben, han kanske kan trycka tillbaka det in i bröstkorgen på mig igen. Kanske gör det fortfarande ont men jag slipper iallafall se så freaky ut.
Nu väntar sömn och imorgon ska jag vara på bättre humör!
Skylla sig själv
Envisas man med att dricka för mycket vin får man räkna med att bli lite tilltuffsad också, i mitt fall blev jag påkörd av en cykelstyrefull Lisa. Märket på mitt ben har just antagit en lilaröd nyans vilket ändå känns rätt raffigt men jag hoppas av svullnaden lägger sig snart. Tänker att jag borde vara immun mot alla slag, nyp och muskeldödare från lilla fröken Samuelsson men min hud är alltså tydligen inte helt härdad ännu.
För trött nu, och imorgon blir det tidigt upp, sedan väntar många timmar i bilen tillsammans med två apkusiner. Kentboxen får följa med, plus alla tusen miljoner skivor vi bränt med partylåtar genom årens lopp, lite färdkost på det och vi kommer att klara oss finfint. Ni håller tummar och tår för oss nu va?
På återseende and may the Force be with y'all!
Fredag den trettonde
Sitter här med ett glas saft, alldeles på gränsen till helg och det känns rätt bra. Ännu en vecka har sprungit förbi och nu börjar det krypa fram lite nervositet inför de kommande dagarna, de är viktiga. På söndagmorgon packar jag och mina kumpaner in oss i en bil, förlitar oss på GPS:en och håller tummarna för att vi hamnar i Norge. Och i och med den här lilla utflykten ska jag snart bege mig ner mot staden för att växla lite cash (och köpa en ny foundation men det är ju ganska oväsentligt).
Ikväll blire vilt!
Det kanske kommer en förändring
Älskling, i natt kom du tillbaka & allting var förlåtet,
i en återvunnen dröm
Och just i ögonblicket när jag vaknar
hänger skuggan av hoppet kvar på mitt rum
Älskling, jag har hittat in från mörkret
det finns hopp om en förändring men det tar den tid det tar
En ny start, jag tänker nya tankar
men allt det där du föll för finns fortfarande kvar
Allting har förändrats men jag känner likadant
Jag vet inte hur han alltid lyckas, den där Jocke B, men det gör han, varenda gång.
(Tycker förövrigt att Tillbaka till samtiden har fått ta oförtjänt mycket skit.)
Golvet
När man är barnvakt åt Wilma känns det knappt att man är barnvakt, hon är snäll och glad. Vi har färglagt Bamsebilder i en målarbok, lekt med duplo, lekt med klossar, letat efter Nappen med stort N under soffan och tittat på Bamse i Trollskogen. Jag satt som förhäxad, hade det avsnittet både på band och som bok när jag var liten. Vargen, Lille Skutt och co håller än kan jag tillägga.
Nej men som sagt, skippar nationernas för en fika med mina bästisar istället. Det kanske blir att diskutera Golvet lite. Lägenheten vi vill åt i Lillestrøm går under nicknamet Golvet på grund av den otroligt fula heltäckningsmattan som förmodligen har legat fastspikad där sedan sjuttiotalet. Men vi vill ha den och om vi får den kan jag lätt tänka mig att sova första natten rakt på det där golvet, bara för att fira lite. På söndag åker vi!
40 most slimmed down celebrities
Helgen har innehållit ordentligt med familj, grillning, vänner och Forever Young. Väldigt mycket tyngd har lyckats smälta bort från mina axlar de här dagarna och jag har kommit fram till att det ibland inte behövs tusen avancerade ord för att förstå vissa saker, och det är skönt.
Befinner mig för tillfället i mammas säng med en stor kopp te, förstår inte riktigt varför jag är så trött och sliten men ja, det är dagens humör. Jag ska ta en promenad och hoppas på att det piggar upp mig lite. I eftermiddag ska jag vara barnvakt åt världens gulligaste Wilma och ikväll är det måndagsklubben som gäller. Jag ska ge grejen en sista chans och försöka tagga till lite framför "40 most slimmed down celebrities". Mycket skumt på Mtv nu för tiden.
Och de stirrar som om ansvaret bara vilade på mig, jag som betalat dyrt för att slippa vara med
Fast om man tänker efter är deras läsare ännu värre, speciellt de som helt seriöst kommenterar inlägg efter inlägg och svarar på frågor som "Har ni haft en bra dag, kääääära läsare?", eller "Vilken av mina senaste sjuhundrafyrtio outfits gillar ni mest?". Ööh...
Amen shit! Dagens outfit! H&m, Topshop, Vila, förmodligen hundra procent barnarbete i Bangladesh men fett exklusivt jag svääääär! Och det här är en helt naturlig pose för mig, såhär står jag vanligtvis när jag pratar med folk, väntar på bussen och sådant. Har ny hårfärg också, vad tycker ni darlings? Jag kan lägga upp trettio bilder på andra hårfärger jag har haft, om ni vill?
Kommenterar ni då?
Bossebus
Det blev en fika med Tovsan också så ja, bra dag!
Words of the day
Getting rid of certain memories also means making some room for
other memories to take their place."
- Paulo Coelho
Brothers
Nu har jag sysselsatt mig med att grundligt studera bilder på diverse brunetter. Imorgon ska jag färga håret, det slog mig att jag är kusligt lik mitt sextonåriga jag, möjligen med lite mindre stjärt, och det slog mig inget bra så att säga. Jag vill helst undvika att det blir för mörkt så att jag ser ut som ett solskyggt emokid men annars välkomnar jag all förändrig med öppna svagisarmar.
Nu: däckination. Nattinatti allihopa!
Idag:
Pluttan
Jag har skyhöga krav och det här är lagom
Jag vet inte riktigt hur smart det där med utgång var i fredags, var skapligt trött igår när alarmet ringde klockan 07. Men upp och hoppa och iväg till Stockholm med pappa och Limpan. Det blev en fin dag, till och med vädret skärpte till sig och himlen var helblå. Vi tittade på hela Prideparaden och det var jättekul, folk släppte loss och verkade ha väldigt roligt. Jag har aldrig sett paraden tidigare och jag blev förvånad över hur mycket olika människor och organisationer som faktiskt deltar, det var helt smockat med folk överallt.
Annars kändes det bra att vara tillbaka på Söder, blicka bort mot Långholmen och bli lite varm i magen av tanken på kentatmosfären och L & J. Det var den tjugoandre juli och nu är det första augusti. Visst att det har varit ett förvirrat kaos i min hjärna ganska länge nu men jag har aldrig förr upplevt en sommar som gått så fort. Det är söndag och om två veckor åker vi till Norge. Jag minns så tydligt när Lisa och jag först började prata lite löst om Oslo, det var hur länge sedan som helst, och nu är det nu. Vart tar alla dagar vägen? Vart försvinner tiden? Fyllde jag inte nitton typ igår? Kommer jag vakna upp imorgon och vara trettio? Det kanske är bäst att skippa läggdags ikväll, haha...
