Den här undersökningen gillar jag

http://illvet.se/manniskan/psykologi-beteende/intelligenta-barn-blir-vegetarianer


Epic, som ungdomarna säger

Imorgon klockan 06 vet jag någon som bittert kommer ångra att hon inte gick och la sig tidigare på kvällen. Det är samma någon som just nu inte riktigt kan lägga ifrån sig datorn eller sluta att titta på bilder. Samma någon som hade döpt sin mapp med vinterbilder till "Vinter 2018".  


Det här kan mycket väl vara den snyggaste bilden som någonsin tagits i SSU- sammanhang.
Jag och söta Jonatan. 
 

Såhär års är det liksom lite extra hårt att vara ölflaska på Ågatan.


Wroom wroom

Man skulle kunna säga att bloggen är lite som en ensidig och väldigt sorglig vänskap. Man tar upp och leker lite med den när man är på humör för det, när känslan är rätt. Sedan kan man tröttna, hur länge som helst vill man inte veta av den, för att sedan helt plötsligt ta upp kontakten igen. Den klagar inte, man har inte missat något och man kan prata bara om sig själv, helt ogenerat. Det är inte den sortens vänskap jag föredrar men det är precis den jag tänker köra på fullt ut här. Så nu sätter vi igång igen. Lägger i en lite tyngre växel så att säga.


Teenage dreams

En irriterande tanke har slagit rot i mitt huvud. Under högstadiet fanns det två band som jag gladeligen hade offrat min högra hand för om jag bara fick chansen att se dem live. För er som känner mig väl är det förmodligen ganska uppenbart vilka band det rör sig om. Blink 182 och Yellowcard såklart.

Jag var fruktansvärt dramatisk med den där musiken. Tänkte att det var de som tog mig igenom dagarna och allt det där. När man är femton- sexton kan ju perspektiven vara en smula skeva. Sedan växer man upp lite och känslan finns inte riktigt där längre när man lyssnar på de där låtarna. De är mer som nostalgi än syre. Men så ser man att Yellowcard når Norden med sin världsturné. I februari 2011. Om tre månader. Och så vaknar det till liv igen. Vafan, klart man ska ta sig till Helsingfors. Det är ju inte så farligt långt bort. Jag måste dit. För mitt olyckliga högstadiejags skull.

Håll ditt huvud högt

Allt som är& allt som varit,
allt vi tänkt och allt vi drömt om,
alla våra högtflygande planer,
de sprack på små detaljer som man glömt
Jag trodde att jag visste vad jag ville,
men vafan jag var så ung& dum& full då
Allt värt att veta har du lärt mig
men du säger att jag inte står i skuld

Så håll ditt huvud högt, för jag älskar allt du gör
Håll ditt huvud högt, det är allt man kan begära

Jag vet att du gav mig all din kärlek
utan krav på en motprestation
Som jag önskar jag var värd dig,
att jag kunde ge dig nånting lika stort

Men håll ditt huvud högt
för jag älskar allt du gör


Kalabalik

Har haft en riktigt skön dag på jobbet. På min avdelning var det minst sagt lugnt, tre + två barn bara, så jag fick i uppgift att skruva ihop lite nyinköpta IKEA- möbler. En skohylla, två bord och en förbannad jäkla hylla som var sne redan innan jag gett mig på den. Det sistnämnda gick alltså sådär men resten blev jättebra. Kände mig händig och lyckad. Fick sedan läsa Alfons Åberg och Odjuret igen för cirka sjuhundrade gången den här veckan, konstaterade att jag numera kan den utantill. Kände mig mindre lyckad.
Och efter det väntade kalabalik. Det går inte att säga till sex ettåringar att ta på sig overall och stövlar själva. Det går heller inte att försöka hjälpa dem allihopa på med ytterkläderna samtidigt. Resulterar i ledsna ögon och illvrål i hallen. Fick svettas rätt rejält med mössor, vantar och överdragsbyxor där ett tag. Men de kom ut allihopa, trots allt. Och jag hann till bussen. Trots allt.

Kvällen har jag spenderat med fröken Larson, vilket alltid gör mig lika glad i magen, så att säga. Vi har småplanerat vintern lite. Innan hon lämnar kalla arsel- Sverige i januari ska vi bland annat ha ägnat oss åt lite laserdome och fyllebowling. Nykterbowling också. Om vi har råd.


RSS 2.0