.

Min telefon är mer labil än vanligt. Den här bilden är numera överallt. Fattar inte?

Fin och solig dag och nu ikväll har vi hoppat på klippor nere vid vattnet.
Lite chillidillande nu och sedan är det Mama Mia på tvn som gäller.

Jaja. Vi har varandra, Josefin och jag. Blod, svett och gemensamma tårar. Och en spindel på väggen som ingen av oss kommer våga ta bort. Planer hit och planer dit. Huvudsaken är väll att man har ett mål. Mitt enda mål är inte Linköping. Och ser man det så finns det onekligen ett par alternativ. Det ordnar sig alltid. Nu ler vi.

Ledsen för svamlet. Men det är egentligen ingenting som någon behöver förstå.

Limpan och pappa i Sthlm i juli


Jag och mamma, Norrland cirkus arton år sedan


Mina småpluttar


Limpan och Emmet igen. Jag tycker om er och jag ska 
fortsätta att vara världens mest överoroliga pain in the ass- storasyster, 
bara lite längre bort än vanligt!  

Kukdag.

Och så är jag tillbaka på samma plats där mitt allt en gång började, där större delen av mitt allt tickat fram i nitton år och där det just nu även känns som att mitt allt kommer att bli mitt ingenting. Jag vet att separationsångesten förmodligen kommer att kicka in ordentligt när det väl gäller men när jag nu ännu en gång andats in Linköpings sensommarluft med doft av halvruttna äpplen från alla trädgårdar gör det lite ont i magen. Skolan har satt igång, jag är inte där så vad gör jag här? Det är konstigt men när man väl fått upp ögonen för något nytt är det svårt att inte stänga dem för det gamla.

Imorgon väntar min städvagn på mig igen. Jag hoppas nästan på smutsiga golv, det är roligare att moppa då. Sedan är det nog på tiden att farbror doktorn får ta en titt på mitt lite speciella revben, han kanske kan trycka tillbaka det in i bröstkorgen på mig igen. Kanske gör det fortfarande ont men jag slipper iallafall se så freaky ut.

Nu väntar sömn och imorgon ska jag vara på bättre humör!

Amen shit! Dagens outfit! H&m, Topshop, Vila, förmodligen hundra procent barnarbete i Bangladesh men fett exklusivt jag svääääär! Och det här är en helt naturlig pose för mig, såhär står jag vanligtvis när jag pratar med folk, väntar på bussen och sådant. Har ny hårfärg också, vad tycker ni darlings? Jag kan lägga upp trettio bilder på andra hårfärger jag har haft, om ni vill?
Kommenterar ni då?

Så inte en tår till, så inga fler obesvarade frågor, så ingen mer väntan på ett "förlåt" som jag aldrig kommer att få höra. Mungiporna ska peka stadigt uppåt från och med nu. Tre säkra veckor kvar i Sverige och virrvarret i huvudet ska jag vifta bort med min dammvippa på jobbet imorgon.

Vad är min tystnad värd?

Det här blir en fixarsöndag, motsvarande gymnasiets fruktansvärt utdragna pluggsöndagar. Tvätta, städa, träna, gå till återvinningsstationen vid Cupolen och lämna tillbaka en film på Hemmakväll som Joseflin och jag hyrde igår och som naturligtvis inte fungerade. Det var en sådan dag igår, allt gick emot en så det var självklart att vi valde den enda filmen av tretusen andra som hackade. Jag tänker ta till hårdhandskarna och kräva hela min femtiolapp tillbaka!

Imorgon kommer min familj hem igen, det har börjar bli lite för tomt här hemma så det ska bli skönt att få hem dem. Jag har saknat mina småsystrar, särskilt efter den senaste veckans kryptiska sms från Emma och att femman dessutom visade filmen Kyrkogårdsön imorse. Av alla Limpans och mina internskämt är det nummer ett att citera just den filmen. Mamma köpte den till oss en sommar för länge sedan för att vi skulle ha något att titta på i bilen upp till Norrland. Jag hade aldrig hört någon prata om den filmen innan och jag har aldrig hört någon nämna den efteråt heller så den är liksom vår film.

Limpan och jag på Emirates Stadium innan Arsenal - Real Madrid,
London för två år sedan. Minns att jag var så sur för att jag fick ta "den fula" matchtröjan från typ 30- talet.
Pappa envisades med att den var finast av alla men inte fasen kunde han ha på sig den själv...