.

 Ska vi leka? sa Snorkfröken. Ska vi leka att jag är
 underbart skön och att du rövar bort mig?

 Jag vet inte riktigt om jag är på humör, sa 
 mumintrollet.

 Snorkfröken slokade med öronen, & han strök
 hastigt sin nos mot hennes och sa: Att du är
 underbart skön behöver vi inte leka, för det är du
 redan. Kanske jag rövar bort dig imorgon istället.
 

Den här helgen har jag nog sovit mer än jag gjort på väldigt, väldigt länge.
Och ändå är jag helt slut i huvudet. Jag förstår ingenting längre.

Åh, idag har jag ätit lite mat. Eller mat och mat; en rostad smörgås utan smör och ett glas blåbärssoppa. Kan inte minnas att min mage någonsin pekat inåt förrut. Det ska vi snart ändra på, i helgen ska jag äta pizza och chips. Helt fruktansvärt gott ska det bli.

Igår sysselsatte jag mig förövrigt med att titta på partiledardebatten. Kom inte fram till något nytt. Jimmie Åkesson skulle fortfarande behöva ett ägg i huvudet. Försöker sticka upp mot Mona och blir megaägd själv. Pajas.

"Hanna, vad högt upp din tutte sitter."

Tackar så mycket. But what about the other one?

Tänk vad lite färg och en ordentlig rensning kan göra,
det känns som att jag ska gå och lägga mig i ett helt nytt rum ikväll.
Ett rum som är väldigt mycket mer behagligt än det brukar vara,
aldrig mer början- av- 2000- talet- gula- tapeter igen säger jag bara!

Oj, det var länge sedan jag sov så djupt hela natten. Vaknade med ett ryck nyss med en enda tanke i huvudet; "Fuck, jag har missat bussen!!". Var halvvägs ute i badrummet innan det slog mig att jag inte alls har missat någon buss och att jag faktiskt inte ska jobba idag. Det dunkar lite i huvudet nu men annars känns det finfint. Det är alldeles tyst i huset dessutom, sjusovaren Limpan lär väll inte komma upp än på ett par timmar och resten av familjen har åkt till västkusten för att fira nyår där.

Jag ska ta en promenad nu och passa på att njuta lite av den blå himlen! :)

En extra stor fetingpuss for my Aussie girl. Kommer sakna dig lite extra ikväll.

Och så börjar 2010 lida mot sitt slut. Det har varit ett bra år, mestadels, mycket skratt och fina ögonblick. Men inför de kommande tolv månaderna hoppas jag på mindre drama, tjaffs och skitsnack. Det har jag och mina vänner fått bunkra upp med så det räcker.
Jag hoppas att jag kan bli bättre på att leva för stunden, sluta upp med att hela tiden vara någon annanstans i tankarna. Och om ni någon gång igen kommer på mig med att lägga så mycket tid och energi på idioter; snälla ge mig en fet käftsmäll.

Lite extra märkt har jag nog blivit. Men ärr och småsår kan väll vara bra? Kanske visar de att man faktiskt har levt och känt. Vissa ärr gör ont nu men de bleknar med tiden. Andra är för djupa och kommer ta tid innan de ens börjar att läka ihop. Men de är bevis på minnen som jag gömmer undan allra längst in i hjärtat, sparar dem där. Lämnart men tart med mig. Resten får spinna på som vanligt. Kanske plockar jag fram dem och tittar närmare på dem när jag är tant och klok. Nu har jag åtminstone varit gay och sentimental nog för det här året.

Är jag sugen på att passa 06:19 bussen imorgonbitti? Nja, sådär. Men det ska bli spännande att öppna själv för första gången. Stort ansvar, larm och egna nycklar. Fett. Efter jobbet är det kvalitetstid med Lisa som gäller. Och jag hoppas att jag hinner haffa en biljett till nh på juldagen innan de tar slut. Tänker inte vara snäll och duktig och hålla mig hemma med familjen i år.

It's been hurting all the way with you Joanna - Moneybrother 
Nightlife - Marit Bergman

Man skulle kunna säga att bloggen är lite som en ensidig och väldigt sorglig vänskap. Man tar upp och leker lite med den när man är på humör för det, när känslan är rätt. Sedan kan man tröttna, hur länge som helst vill man inte veta av den, för att sedan helt plötsligt ta upp kontakten igen. Den klagar inte, man har inte missat något och man kan prata bara om sig själv, helt ogenerat. Det är inte den sortens vänskap jag föredrar men det är precis den jag tänker köra på fullt ut här. Så nu sätter vi igång igen. Lägger i en lite tyngre växel så att säga.

Dumt att jag är vaken. Klockan 07:19 imorgonbitti ska jag vara på 540 mot Skeda Udde. Min tanke var att jag skulle ligga nerbäddad och omstoppad klockan 21 men jag kan liksom inte chilla ner. Har fyrtiotusen saker i huvudet och ytterligare fyrtiotusen saker som jag hemskt gärna skulle vilja göra men som eventuellt kan vara svårt att få till. Återigen vill jag vara överallt och ingenstans. Och då brukar jag hamna på SVT:s webtv. Hm.

Gör ett nytt försök,
nattinatti peeps.

När det kommer till vissa saker kommer nog hjärtat och hjärnan aldrig vara överrens.
Det har vi ju konstaterat ett par tusen gånger förut.
Vissa saker kan aldrig bli mer än en mycket dålig idé.

Bra onsdag med lite Nahrin, och sedan mycket Sonja, Josefin och naturgodis. Kan bara konstatera att jag borde stannat med dem. Ikväll visade sig inte vara en bra kväll att vara för sig själv. Vad trött jag blir när saker jag trodde var bortglömt egentligen bara hade gått och gömt sig, tillfälligt. Kan det bara hålla sig borta? Långt från mig.